Deppigt att vara hemma.

Ska utvärdera Emmaboda lite. Vet inte om jag ska skratta eller gråta när folk taggar bilder på mig på facebook. Blev inte bra på en enda. När jag har framkallat min engångskamera blir det hämnd.

Har hängt med jättesköna personer. Var typ världens lyckligaste på Crystal Castles konsert. Och världens fullaste efter den... Andreas Grega borde alla se live. Vem blev inte kär i honom efter hans spelning? Regn är fint. Jag dansade med French Horn Rebellion och spelade på deras keyboard. Festligt. Missade många som jag ville se också. Emmaboda hade sina stunder, verkligen. Men kunde haft fler stunder om jag inte hade däckat ibland.